Firefly Pointer

 Spencer, den nya Hästen

Idag kom det en ny häst till Jorvik Stallet! En Morganhäst! Hästen heter Spencer och är Brun. När jag kom till stallet så kom Herman fram till mig och frågade om jag ville rida Bravespirit, som var hanns riktiga namn, men han kallades Spencer. Han var 5 år och behövdes en hjälpande hand. Han var en tuff häst, men om man var bestämd så kunde han gå bra. Jag blev såklart väldigt chockad när Herman frågade. Jag hade inte ens sätt Spencer när Herman frågade. Jag tackade såklart ja. Jag gick till boxen, där Spencer stod. Han hade så himla vacker färg. Jag stod i boxen och var bara med honom. Som lära känna honom. Sen började jag sadla och tränsa. Jag hoppade upp och började skritta, jag skrittade till Paddockön, där jag började jobba med honom. Föst körde vi bara lite trav. Sen skulle jag fatta galopp, så tvärstannade han! Jag gled fram lite, men drog mig tillbaks nästan direkt. Jag började smacka lite, lade spöt lite lätt på rumpan för att han skulle förstå vad jag menade. Istället för han skulle gå framåt så började han dra ner huvudet för försöka komma undan. Efter en stund började han gå igen. Jag suckade. Sen testade vi igen, och det gick bättre. Jag ställde honom i galoppen. Han gick jätte fint tills han såg en ekorre som hoppade över paddocken. Han började stegra och larva sig. 

-Kom igen då Spencer!

Jag började kicka på honom med spöt, smackade lite. Sen tillslut började han gå. Han var verkligen hopplös. Sen testade jag igen och det gick väldigt bra.

Efter en stund började jag testa några små hinder. 

Det visade sig att han älskade att hoppa. Han höjde halsen och huvudet spetsade öronen och öka galoppen, när jag styrde mot ett hinder. Först testade vi ett ganska litet hinder, han hoppade mycket högre en själva hindret. Han drog fram halsen som han ska göra. Jag gav honom mycket beröm. Jag märke rätt snabbt att han hade lite likt Cindy’s hoppteknik. Sen körde jag på ett till högre hinder. Och det gick lika bra! Efter det så körde jag en oxer, ungefär samma höjd. Han ökade galoppen, jag bromsade in honom lite för mycket, så han trampade fel. Och i sista sekund stannade han framför hindret! Han sänkte huvudet så mycket att jag gled fram på halsen och landade på rumpan efter hindret. Jag kände efter om jag hade ont någonstans, men jag kände inte. Jag blickade åt Spencer. Han travade runt i en volt. Han hade tyglarna så de släpade nästan i marken. Jag skyndade mig upp. Han kunde ta ett större steg som var lite längre och snubbla på tyglarna. Jag gick försiktig fram, jag drog tyglarna över halsen. Jag klappade honom lite lätt på halsen, efter det satt jag upp. Vi körde hindret igen, och det gick jätte bra. Vi forsat och han var jätte duktig!

Efter en stund kom Fanny till Paddocken. Hon hade en kameraväska över axeln.

-Hej! Sa jag och vinkade.

-Hej! Svarade hon.

Jag bröt av till skritt, och skrittade mot staketet där hon stod. 

-Jag undrar bara om jag fick ta lite bilder när du och Spencer hoppar? Frågade hon.

-Visst, såklart! Kan du skicka bilderna på mail sen?

Hon rykte lite på axlarna. 

-Visst, om du vill.

Hon log.

Och jag log tillbaks. 

***

Nu sitter jag på ett Café och skriver. Jag får säkert snart bilderna från Fanny!

Vänta, får se nu… Ja! Nu fick jag bilderna! Gud så fina de var! Här är de:

 
 



Tidigare inlägg