Idag kom Herman fram till mig och frågade om jag ville vara med på hopptävlingen, på paddockön, som är varje år! Såklart blev jag jätte glad och tackade ja! Det var bara tre dagar kvar tills den skulle börja. Så jag fick börja träna Cindy ännu mer!

Johanna kom plötsligt framspringande till mig.

-Alva! Nico!

-Ja, vad är det?

Egentligen, ville jag inte höra om Nico alls…

-Nico, kommer överleva!

-Jag blev het gråtfärdig, och stum! Jag blev så himla glad!

-Va?!

-Ja! 

-Men, varför ska han göra det, eller om säger det på ett annat sätt, var har han ont? Sa jag.

-Han skadade sitt bakben, så det nästan inte gick å laga. Det var något konstigt medel han fick i sig. 

-Me…Men, hur fick han medlet i sig? 

Johanna ryckte lite lätt på axlarna. 

Sen började tankarna snurra runt i mitt huvud. Tjejen, han var full, frisk på morgonen… Johanna sa att han var lite stel, innan det… Men han hade inte något problem med bakbenet då. Den dära tjejen ville jag fråga lite saker.

-Johanna, den dära tjejen. Vem var det?

-Känner du inte igen henne!? Det är ju Alexandra, som är super framgångsrik terrängryttare! Hon ska ju vara med i Terräng-tävlingen, bara om två dagar!

-Ok, vart är Terräng-tävlingen? Sa jag, medan jag tänkte.

-I Gröndal. Det startar där. Och slutar. Den är klockan tolv, på dagen.

-Ok, tack. 

Jag gick tillbaks till hagen där mina hästar stod. (Jag har matat de och släppt ut de) 

-Hej hörni! 

De gnäggade till svar. 

Plötsligt stod Isabel, vid min sida. En av mina bästa kompisar…

-Hej! Vad kul att se dig!

-Hej! Dig med!, sa hon.

-Vill du ta en ridtur sen, kanske? Sa hon sen efter några sekunder.

-Visst, gärna. Kan vi rida en sväng till Gröndal, då kanske?

-Ok, jag ska bara sadla och tränsa Goliat.

Goliat var en av Isabel’s hästar.

Jag hämtade in Benny, lede han till spolspiltan. Sen började jag borsta honom. Jag hämtade hans utrustning. Men hejdade mig sen. 

Jag gick ut ur stallet, och det hade nästan börjat spöregna. Jag suckade. Sen hämtade jag ett ridtäcke till Benny. Jag satt på det, sadlade och tränsade. Innan jag skulle gå ut satt jag på mig en tjockare jacka, över min T-shirt. Isabel stod och vinkade lite längre bort. Jag satt upp och började skritta mot henne. 

-Halloj, kom vi drar. 

Vi började trava mot Gröndal. När vi kom fram till Gröndal så spöregnade det verkligen. Jag var rädd att det skulle slå ner en blixt i skogen. Men plötsligt stod den dära tjejen där! Alexandra! Hon hade på sig de kläderna som hon hade förut. Hon satt på en stor brun häst med fyra vita strumpor och en bläs. 

Jag skrittade försiktig fram till henne. Hon ryckte till när jag kom fram. 

-Hej, kommer du ihåg? Vi träffades här om dagen, sa jag.

-Jo, juste, mumlade hon.

-Vad gör du här då? Frågade jag igen.

-Tränar tills i morgon, sa hon tyst. 

-Vad he…

Pang!

En blixt slog ner precis bredvid mig! Benny började stegra! Jag höll mig kvar i manen, Benny började skena fort ut ur skogen! 

-Såja killen, såja, försökte jag lugna honom.

-Lugn. Sa jag. 

Jag kollade hastigt bakåt ovh såg Isabel galoppera. Alexandra kom efter och red om Goliat och Isabel. Hennes häst var verkligen snabb.

-Schyst häst du har då! Sa Alexandra med ett flin, när hon red förbi mig.

Jag muttrade.  

***

Nu sitter jag på ett Café, snart ska jag försöka hitta Alexandras nummer och leta upp henne. Hon har något med Nico att göra. 

Här är en bild som jag tog när Benny var väldigt söt när han hade sitt täcke och utrustning på sig :)