I går kväll fick jag ett dåligt besked…

Att Nico skulle avlivas

 Jag blev helt stum när Johanna sa det på telefon, jag mumlade bara hejdå och la på. 

***

När jag jag kom till stallet idag så såg jag bara Nico stå där, rörde sig inte alls. Johanna kom fram till mig och gav mig en stor kram. Jag hade aldrig fått en kram av Johanna, men nu kändes det rätt, och bra.

-Jag tycker det är lika ledsamt som du.

-Jag tror du tycker det är ännu värre, sa jag hest. 

-Ja, till och med det, till och med det. Sa hon hest. 

Hon gick bort till Herman och började pratade med honom. 

Jag slöt ögonen. Tänkte alla våra minnen han och jag hade tillsammans. Första gången jag hoppade barbacka, var med honom. Första gången jag red en hel terräng-bana var med honom. Första hindret som var 1 meter hoppade, var med honom. Den första hästen jag hade sätt, när jag kom in i detta stall första gången, när jag var liten, var honom. Jag älskade honom. Det kändes som han var min egna häst. Jag ville bara han skulle vara vid liv, så länge jag var det. 

Först då, när jag slog upp ögonen märkte jag att jag grät. 

En tjej stod och kollade med en konstig blick på mig. Jag viftade bara med handen och gick tillbaks till stallet där mina hästar stod. Jag hämtade Benny’s träns. Jag tränsade honom och satt upp. Vi skrittade, skrittade och skrittade. Mina tårar rann längst min varma kind. Vi kom fram till Gröndal. Vi skrittade in där, vi skrittade längst in. Jag hoppade av Benny och tränsade av honom. Jag satt mig mot ett träd. Efter en stund sjönk jag ner. Benny la sig ner bredvid mig på sidan. Han la huvudet på min mage. Han drog in ett djupt andetag och släppte ut det. Jag pussade på hans mule och slöt ögonen. Jag hade iallafall mina hästar och Nico, ett tag till iallafall. Efter ca 15 minuter så reste Benny sig upp. Han la huvudet på sne, kollade med en blick som var: ska vi inte hem nu?

Jag nickade. 

 ***

Jag satt av när jag kom fram till Jorvik stallet. Jag lede in Benny till Stallet. Jag ställde in honom i boxen. Jag hämtade en borste och hovkrats. Jag stod och borste rätt länge. Benny var sån där häst som man kunde stå och borsta i timmar. Han hade slutna ögon nästan hela tiden. Jag kratsade hans hovar. Sen hämtade jag hö och gav mina hästar mat. 

-Sorry hörni, att det blev lite sent frukost idag, ledsen, sa jag till Claudia, Cindy och Benny. Mina hästar, mina älsklingar, de jag älskade…

Efter deras frukost Så släppte jag ut de i hagen. 

***

Efter en stund hämtade jag in Cindy för köra en hoppträning, för försöka glömma Nico för en stund. Jag började sadla och tränsa henne. Jag lede ut henne till Jorvik Arenan. Jag spände sadeljorden, fixade stigläderna och började skritta. Sen körde jag lite Trav och sist Galopp. Sen red jag ut ur Paddocken. Runt Paddocken fanns massa hinder i olika höjder. Jag började trava på en volt först, sen fattade jag galopp. Cindy höjde huvudet och öronen pekade rakt fram. Hon började öka galoppen, jag höll in henne lite men inte så mycket. Jag red ut ur volten och siktade rakt på ett hinder. Det fanns tre hinder att välja medan. Ett litet, ett mellan och ett riktigt högt. Först styrde jag på det lägsta. Cindy behövde inte en anstränga sig. Sen gjorde jag en volt och kom på hindret igen. Fast det som var mellan, hon ökade galoppen lite, Jag ansträngde mig för inte bromsa in henne för mycket. Jag berömde henne. Sen bröt jag av och började trava, jag travade in på en stor volt, så långt bort innan de högsta hindret av de alla. Jag hade aldrig hoppas så högt tidigare. Jag slöt ögonen. Jag bromsade inte in Cindy alls nästan. Hon tog perfekta galoppsteg. Jag styrde rakt på hindret. Sen kom vi så nära att Cindy hoppade. Det var som att flyga. Jag litade fullständigt på Cindy. Jag gav henne en stor kram! Sen så bröt jag av till skritt. Och gjorde en till volt. Sen så fattade vi galopp igen. Jag styrde på ett annat hinder som var lika högt. Cindy’s ögon pekade rakt fram. Sen hoppade hon! Det var verkligen som att flyga. Sen bröt jag av och gav henne en stor kram. Jag släppte stigbyglarna och skrittade av henne.

***

Jag skulle precis hämta hästarna från hagen när Fanny kom! (Fanny är en tjej som brukar hjälpa mig med mina hästar). 

-Hej! Sa jag.

-Hej! 

-Vill du hjälpa mig leda in alla hästar? Sa jag till Fanny.

-Visst gärna! Sa hon muntert. 

Jag log tillbaks till henne. 

-Juste, vill du rida Claudia sen? Frågade jag.

-Skojar du?! Så så klart jag vill! Tack! Tack så mycket!

Det var bara ett år mellan hon och mig, men det kändes som vi var jämngamla. 

Fanny började Fixa Claudia, jag stod och väntade utanför Paddocken. 

Hon var riktigt duktig faktist! Hon övade på fattningar och ställning. 

Efter Fanny var klar så kom Johanna till mig och visade mig en bild.

-Här, kolla, jag tog ett foto på dig och Cindy, sa hon.

-Tack! 

Jag kollade på fotot och det var riktigt fint.